Hur kommer det sig att 8 av 10 personer, av båda könen, inte klarar av att stå för det de gjort? Det var han, det var hon, det var inte mitt fel osv osv. Alltså, varför? Vad är det som är så svårt med att erkänna sin felaktiga handling man just utfört. Oavsett om det är med eller utan avsikt, så går det att förlåta allt. Allt utom dem som ljuger och förnekar, trots att alla bevis är riktade emot denne person, så vågar de inte erkänna. Så otroligt lågt är det.

Finns det egentligen någon äkta sympati i samhället? Där en person klarar att inse att även en annan individ besitter känslor, likt du själv faktiskt också gör. 

Förstår inte hur vissa tänker och hur vissa klarar av att leva med sig själv när man diskriminerar personer och felbehandlar folk på grund av hur de är som personer på utsidan. Även folk som blir mobbade utan anledning, pga störningar eller liknande är också så oerhört omoraliskt så att det finns inte.

Dubbelmoralen då? Jo, detta fenomenet finns det oräkneliga mängder exemplar på. Folk som sägs stå för en sak, men i ett annat sällskap står för raka motsatsen. Likaså, så är även detta så sjukt fult. Varför vågar man inte yttra sig om sina EGNA, personliga åsikter inför andra? Är du rädd för att inte passa in? Är det då bättre att vara falsk och bete sig som skit för att slippa vara själv? Oacceptabelt enligt min mening.